Kemi mellan människor

Det är otroligt hur olika det kan vara när 2 människor möts, vissa gånger uppstår en gemytlig stämning och man kompletterar varandra perfekt medans andra tillfällen känner man bara att vi kan prata och umgås men kommer inte bli speciellt goda vänner. Man kan ibland till och med känna viss avsmak för den andre. Under dessa 2 år som jag haft assistans har jag inte träffat på någon som jag riktigt tagit avstånd ifrån däremot har jag träffat ett flertal som jag inte kännt att kemin fungerar riktigt med. Man känner sånt ganska tidigt, inte efter en timme eller så men efter några dagar då man träffat på varandra 8 tim/ pass. Är kemin tillräckligt dåligt så det påverkar "förhållandet" så blir det väldigt jobbigt att ha assistans. Det som skulle fungera som en frihet gör en deppad och nere, vilket inte gynnar kemin alls. Så blir det en negativ spiral. Det som är tur i oturen är att vi kan vara olika, vi är inga robotar och fungerar det dåligt mellan 2 personer så behöver det inte betyda att någon av dem är dåliga, vi är olika och måste få vara olika. Ingenting som handlar om person kemi är något personligt!

Jag minns en gång då jag jobbade som sjuksköterska på en avdelning. Mina kvällar och helger jobbade jag tillsammans med en undersköterska som jag till en början kände ett starkt motstånd mot och vår kemi stämde inte alls. Det var jättejobbigt till en början, vi kompletterade varandra bra och efter en tid upptäckte jag att jag jobbade som bäst tillsammans med henne? Jag fick henne att förstå att jag såg upp till hennes erfarenhet och att INTE jag var "bossen". Det var VI och vi var där för patienterna, inte för våran skull. Så är det med assistansen också, man får ge allt en tid och hoppas det blir bättre ju mer man träffar varandra.