Lungcancern tog min fars liv tillslut!

 

Jag är fortfarande i chock, Du kämpade och skulle få testa en sista cytostatika behandling men cancern gav infektionsvärden så det inte gick. Vi alla hoppades så mycket, bara Du skulle få testa en kur till med cellgifter så skulle du bli frisk! Pappa var på sjukhuset 16 dagar i januari för att få ner sänkan utan att någon av oss fick träffa honom, han sa att benen började svälla och man hörde att han blev tröttare. Tillslut berättade Du att du var för dålig för behandling och fick veta att Du hade några dagar kvar i livet, max 1 vecka. Men Du ville hem och självklart skulle vi ordna det. Ja, en person som alltid tänkt mer på oss andra,  självklart ville vi ordnade det till det bästa på slutet. Jag själv förnekade vad du sa men då min bror hjälpte dig hem så förstod jag allvaret. Från den dagen blev framtiden en helt annan, det overkliga blev vår verklighet! Du som alltid varit så snäll, varför skulle just du drabbas?!!!

 

Vi i familjen fick ofta höra orden:

-det är roligare att ge med varm hand än kall!

Det var nog ditt motto, så hade din far sagt och så sa Du. Men Du var alltid rättvis, ingen skillnad på oss barn skulle det vara!

 

/41161a94-a251-4cd2-80b9-e60f3e6232a1.jpg

/74e4b1da-e714-41f5-aaca-408fd8b39144.jpg

Håkan Hörnfeldt

1/5 1950 - 1/2 2021

 

Hur som helst så kom Du hem torsdag kväll 27 januari 2021 vid 19.30 tiden och var ganska pigg på fredagen men blev tröttare på lördagen och sovande på söndagen och sedan somnade Du in redan på måndagskväll den 1 februari. Jag bodde hos Er och min bror bodde också vissa dagar. Du hade ordentlig ångest vid 04.00 -tiden varje natt så jag gav ångestdämpande och smärtstillande (är sjuksköterska) och vi kikade på något du kunde sortera och tänka på något annat, vilket tog ca 2 timmar varje natt! Sedan kunde du sova lite till! Varje natt kom ångesten, dödsångest, men vi tog allt i din takt, gråt varvades med skämt. Det är dagar jag minns med värme även fast vi grät mycket tillsammans. Jag, min bror, mor och min man var med då du tog sina sista andetag. Det blev jobbigt men samtidigt skönt att 10 månaders kämpande med andnöd och smärtor äntligen var över.  Du var nu fri! Den sista månaden var Du så dålig att du knappt kunde ta några steg. Du var så stark men ändå så svag!

 

/7001145e-0f8e-4849-a567-06d42962e0c7.jpg

Dikten och texten har vi valt med tanke på hans otroliga generositet!

 

Sköt om dig Pappa! Vi ses så småningom. Du är min absolut största förebild! Jag hoppas du förstod det även fast du inte ville att jag skulle prata om det på slutet, det var så smärtsamt tyckte du då!

 

 

Vi är många som sörjer och kommer sakna dig under lång tid framöver!

 

 

Din dotter

Anna Hörnfeldt

13 Feb 2021


Nu finns jag även på INSTAGRAM :

  Instagram

 Gillar du sidan? Tryck gärna här! TACK!

 Facebook